Tio anledningar att lämna EU

EU fråntar oss självständigheten

Sverige är inte längre ett självständigt land. EU har idag direkt möjlighet att införa nya lagar utan att de godkänts i riksdagen. EU-förordningar blir lag i alla medlemsländer så fort EU godkänt förordningen. Den implementeras alltså inte ens i svensk lagstiftning. EU-direktiv är precis som förordningar tvingande, men ska formellt införas i nationell lagstiftning. Om det inte görs dras Sverige inför domstol och får betala dyra böter. Sveriges riksdag kan alltså aldrig stoppa en EU-lag, oavsett hur impopulär lagen skulle vara. Enligt principen om EU-rättens företräde står dessutom alltid en EU-lag över en svensk lag. 

Det är också så att EU:s rättssystem fungerar på ett sätt som är helt främmande för oss i Sverige; EU-domstolen har nämligen mandat att i praktiken fatta nya lagar så länge som de innebär att öka EU:s makt. 

EU förbjuder oss idag att särskilt premiera svenska arbetare och företagare före utländska. Sverige får till exempel inte besluta att gynna svenska företag i offentlig upphandling eller att skydda svenska arbetare från utländsk låglönekonkurrens som bidrar till lönedumpning. 

EU slösar och felallokerar

Visste du att den enskilt största utgiften i EU:s enorma budget är jordbruk? Hela 40 % av EU-budgeten går till jordbruksstöd som framförallt gynnar franska storbönder. Den näst största utgiften är EU:s utjämningspolitik, som innebär att svenska skattebetalare bekostar infrastrukturprojekt i andra länder  – vart pengarna tar vägen är ofta höljt i dunkel, och årligen hittar revisorerna enorma summor som EU inte kan redovisa var de gått. Ett annat exempel på slöseri är den meningslösa flyttcirkusen som sker en gång i månaden, när hela EU-parlamentet i Bryssel packar ihop för att åka till Strasbourg i Frankrike under några dagar. Prislappen för flytten ligger på över en miljard per år.

EU är inte demokratiskt

EU är en fundamentalt odemokratisk organisation. Någon offentlighetsprincip enligt svensk modell finns naturligtvis inte. Den enda direktvalda församlingen, Europaparlamentet, har i praktiken minimalt inflytande. Kommissionen, ministerrådet och toppmötet är betydligt mäktigare EU-institutioner. Men i de institutionerna finns inte en enda folkvald företrädare. Toppmötets permanenta ordförande, av vissa kallad EU:s president, är för de flesta européer fullständigt anonym och kan inte röstas bort. 

EU har dessutom genom hela sin historia visat prov på att man inte respekterar nationella folkomröstningar som går emot unionens agenda. Varje gång ett land röstat nej, har landet fått rösta igen tills resultatet blivit det som EU krävt. Det har hänt i  Danmark 1992, Irland 2001 och återigen i Irland 2008. EU accepterar aldrig någonsin ett nej, vilket visat sig när man ignorerade resultaten i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna 2005, där folken röstade mot införandet av en EU-konstitution, men ändå blev påtvingade den.

EU är en extremt dyr klubb

EU:s årliga budget ligger på hisnande en och en halv biljon kronor! Trots Sveriges ringa storlek är vi den femte största nettobetalaren i absoluta tal – vi är större nettobetalare än Italien, ett land vars ekonomi är fyra gånger större än Sveriges. Sett per capita är situationen ännu dystrare; som svensk betalar du mer än någon annan i hela EU.

EU tvingar Sverige att införa euron

Många tror att Sverige slipper införa euron eftersom folket sade nej i folkomröstningen 2003. Det stämmer dock inte, för redan i samband med EU-inträdet 1995 godkände Sverige Maastrichtfördraget vilket tvingar Sverige att bli EMU-medlem med euro som valuta. Danmark och Storbritannien förhandlade fram undantag som gav dem rätt att behålla den nationella valutan, men svenska politiker struntade i detta. Enligt läckta EU-dokument ska Sverige ha infört euron senast 2025.

EU hotar svensk neutralitet

Ett av EU:s viktigaste områden är den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken (Gusp). Det leds av EU:s motsvarighet till utrikesminister. Sverige saknar idag därför en egen utrikespolitik. Vår utrikespolitiska talan förs av EU och vårt inflytande är nära noll. Sverige låter nu de stora länderna i EU formulera vår utrikespolitik, vilket innebär att vi tar ställning i utrikespolitiska frågor som vi inte har att göra med eller som vi skulle behöva föra en egen talan i. Svensk utrikespolitik måste syfta till att tjäna svenska intressen.

EU:s fria rörlighet är en katastrof

EU:s fria rörlighet har i praktiken inneburit fri rörlighet för kriminella. Vi vet inte vilka som befinner sig i vårt land. Sveriges gränser är nedmonterade och det är fritt fram för vem som helst att ta sig hit. Den så kallade tremånadersregeln efterlevs överhuvudtaget inte. 

Det hitresta tiggeriet med tillhörande kriminalitet och sanitära olägenheter är även det ett resultat av EU:s fria rörlighet. Det är dessutom i stort sett omöjligt att utvisa kriminella om de kommer från ett annat EU-land. Så länge vi är kvar i EU är det omöjligt att säkra våra gränser.

EU vill ta in Turkiet som medlem

Sedan 1987 har förhandlingar pågått mellan EU och Turkiet om ett framtida unionsmedlemskap, och sedan 1999 ses Turkiet som en fullvärdig kandidat även om förhandlingarna för tillfället går trögt. Om Turkiet skulle bli medlem skulle det bli EU:s näst största medlemsland och få ansenligt inflytande över den politik som drivs inom unionen. Landets medlemskap hade även fått konsekvenser utanför parlamentet: Det hade varit det första muslimska och utomeuropeiska landet att ingå i unionen. 

Med EU:s fria rörlighet skulle över 80 miljoner turkar - samt alla som lyckas ta sig in i Turkiet från Mellanöstern - fritt kunna röra sig över Europa. Dessutom skulle Turkiet, genom EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik, riskerar att dra in Sverige i konflikter med Turkiets grannländer, bland annat Irak, Syrien och Iran. 

EU hotar det fria internet

Sedan EU gav sig in på att reglera internet har det fria nätet mer och mer försvunnit. EU-byråkraterna har gång på gång visat att de inte förstår vikten av integritet eller klarar av att skydda den när starka affärsintressen pressar på för nya censurlagar. 

Den hårt kritiserade IPRED-lagen var den första vitt uppmärksammade censurlagen som Bryssel tvingade på oss. Den ger multinationella storföretag rätten att själva skipa “rättvisa” genom att utpressa privatpersoner – helt utan krav på rättssäkerhet. Den innebär att internetföretagen tvingas lagra och lämna ut känslig information om våra nätvanor till globala storföretag.

Nu vill EU gå längre och genomdriva ytterligare inskräkningar på nätet. De föreslagna artiklarna 11 och 13 – vilket allt pekar på går igenom – skulle i princip omöjliggöra för sidor som Wikipedia, och skulle orsaka enorma inskränkningar på sociala medier, nätmedia och sökmotorer. Resultatet hade varit ett övervakat och censurerat internet.
 

EU präglas av korruption och lobbyism

Bryssel är idag världens lobbytätaste stad, till och med före det ökända Washington DC. Det beror på att Bryssel uppfyller två kriterier som gör det till en perfekt plats för lobbyister att verka i. Dels handlar det om beslut med enorm magnitud, dels saknar medborgare kunskap och insyn i beslutsprocessen. Det innebär att processen enkelt riggas av lobbyister som tidigt vill påverka lagförslag för att gynna framför allt multinationella företag och storbanker, som är de som har arméer av lobbyistkårer till sitt förfogande. Politikerna i EU uppvaktas ständigt av dessa lobbyister. Det är alltså inte förvånande att EU har vägrat införa hårdare lagar mot lobbyism. 

Lobbyisten George Soros stiftelse Open Society har granskat alla Europaparlamentariker och kommit fram till att en tredjedel av dessa “är bevisat eller sannolikt lojala till Open Society.” 

4 mars, 2019
Artikel

Andra populära artiklar

4 mars, 2019

Frihetsturnén 2019

3 mars, 2019

Vårt Europa

Vill du lämna EU?

    Arkiv Kandidater Valsedlar Faktabank om EU

    © 2019, Alternativ för Sverige. Ta tillbaka makten, Sverige ut ur EU!